Att odla sin egen mat har många fördelar. Förutom att man får grönsaker, frukt och bär som man vet inte är besprutade eller behandlade med någon konstig kemikalie, och sannolikt har ett högre näringsvärde än grödor som är utvalda och odlade primärt för att växa så fort som möjligt och ge så stora volymer som det bara går, får man många positiva bonuseffekter. Man har glädjen att välja sorter som inte finns i handeln, och därmed bevara gamla sorter med egenskaper som passar odling i liten skala och i vårt klimat, som annars skulle försvinna. Man kan prova något nytt varje år för utbudet är enormt. Man får de färskast möjliga grönsakerna och bären. Närodlat är bra, men härodlat är bättre. Direkt från jorden till borden, med odlaren/kocken som enda mellanhand. Inget smakar så gott som en solmogen liten körsbärstomat som aldrig hinner lämna växthuset förrän den hamnar i munnen, en perfekt mogen jordgubbe eller en krispig morot som man just dragit upp ur jorden och sköljt av litet nödtorftigt.
Man får allsidig träning när man jobbar i trädgården. Man rör sig hela tiden när man går, gräver, bär hinkar, kör skottkärra, böjer sig för att rensa ogräs och sträcker sig för att nå de bästa frukterna och grönsakerna – utan att egentligen tänka på att man motionerar, för man är så koncentrerad på sin odling. Jag brukar lätt få ihop 10.000 steg på stegräknaren på en dag, utan att ha tagit en enda promenad eller motionsrunda. Dessutom får man frisk luft och i bästa fall även solsken. Och så är det ju fantastiskt roligt och inspirerande att se resultatet av odlarmödan.
Syftet med Såningsmannens odlingsdel är att uppmuntra människor att odla själva. Det föll sig också naturligt att ta med denna del eftersom den är så nära förknippad med min matlagning och därmed de recept som jag kommer att dela med mig av. Och kanske hade jag en liten baktanke redan när jag valde namnet ”Såningsmannen”, att man skulle kunna halka in på odling …
Människor mår bra av att vara ute i naturen och i trädgården, det är till och med vetenskapligt bevisat. Det är inte så konstigt, för människan är faktiskt skapad för att odla. När Gud skapade Adam och Eva gav han dem uppgiften att bruka och vårda trädgården. I första Mosebok 2:15 står ”Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den.” Själv känner jag mig närmast Skaparen när jag får vara i naturen nära det som lever - växterna och djuren. När vi odlar samarbetar vi med Gud. Vi tar hand om jorden, sår, vattnar, rensar ogräs och skördar, men det är Gud som ger växten, solen och värmen.
